Idag ska jag berätta något som kommer vara livsavgörande för vissa av er. Något som ni trott på och levt efter kommer behöva tolkas om och och finna en ny betydelse. Jag vet att många där ute, inklusive jag själv, har försökt leva i nuet och ta vara på dagen. Mitt liv har nu under en längre tid grundat sig på två ord, 9 bokstäver, Carpe Diem. Varje morgon har jag sträckt upp näven mot skyn, knutit ihop fingrarna och låtit dagen ta form. Men så idag när jag kommit till kapitlet om latinska uttryck, förnedrades allt. Det tycks vara så att den romerske poeten Horatius inte alls tyckte vi skulle fånga dagen. Vi ska istället "plocka den". Vi ska plocka den och sen njuta av den som om den vore en väldoftande blomma eller ett saftigt äpple. Nu ska jag alltså helt plötsligt njuta av dagen, inte ta vara på den! 

Hur ska det här gå?