Det är lite galet det här med min skola. Vi har inga betyg och aldrig någon som bedömer oss ända så skulle jag kunna erkänna att jag har prestationsångest si sådär 77% av min tid i skolan. När jag kommer hem är jag mentalt utmattad trots att vi bara sitter och ritar hela dagarna. Inte undra på att de flesta konstnärer är deprimerade.

Varför detta plötsliga tillkännagivande kanske ni tänker. Jo, det är såhär. Denna veckan har vi haft färg som det kallas. Vi har målat av varandra och oss själva. När man målar av sig själv får man stå och stirra på sitt ansikte i 2-3 timmar, det kan kännas lite motigt. Och när man målar av någon annan kan den ibland se ut som an apa. Inte alltid så skoj det heller.

Som grädde på mitt självförtroendes självmord, har jag av egen vilja tagit mig till kvällskrokin. Där satt jag med cirkus 15 okänningar och målade av en naken människa, vars kroppsdelar inte hamnade där det var tänkt att de skulle vara. På mitt papper då. Nu är det i alla fall över. och nu ska jag packa. För i morgon ska jag och old mates mötas upp i Göteborg för en festlig weekend!